Första resan

IFörra helgen åkte vi till Järbo. Det var Felix första längre resa. 

Vi åkte hem till Ulf och Ewa i fina Järbo. Måste erkänna att jag var nervös innan för hur det skulle gå. Hur resan skulle gå och hur Felix skulle vara. Om det bli mycket skrik. 

Det gick över förväntan.

På lördagen firade vi Johans farmor Astrid som fyllt 90 år. 

Det var kul att träffa henne. Även om det skar i hjärtat att se henne ha åldrats så mycket på kort tid. 

Efter kalaset blev vi bjudna på trerätters hemma i Järbo. Johans syskon med respektive var också där. Det var mysigt. 

På söndagen åkte vi till Gävle, hem till Camilla och Rickard. Vi fikade och åt pizza. De hade det väldigt mysigt i deras lilla lägenhet. 

På kvällen fick jag lite egentid. Snörde på mig gympaskorna, pluggade i hörlurarna och gick ut på en rask promenad. Som efter ett tag blev en joggingrunda. 

Oj vad det var skönt! 

Det gick långsamt och jag lyssnade på kroppen. Det kändes så himla skönt att få jogga på mjuka grusvägar och känna doften av blommor i kvällsljuset. 

På måndagen åkte vi på utflykt till Högbo. Som man uttalar höggbo... 

Vi matade kaniner och getter med gräs. Åt lunch vid den gamla kvarnen.  

Matade änderna med 'gammalt' bröd. Promenerade runt i lekparken. 

Skyndade till bilen när åskmolnen tornade upp sig. Och vi klarade oss precis från regnet. 

På tisdagen åkte vi in till Sandviken och fikade lite. Handlade lite kläder till den lilla pojken som växer så det knakar. 

Klara var väldigt imponerad av att farfar Ulf hade så många kompisar som han hälsade på. Populär farfar. 

Jag och Ewa åkte till Owes fyndlager i Valbo. Där hittade vi väldigt fina barnkläder. 

Johan var hemma med barnen. Det gick så där, jag var borta lite för länge för Felix smak... Men men. Någon gång måste vara den första att vara utan sin mamma en stund. 

På onsdagen åkte vi hem till Stockholm igen. 

Det var härligt att vara på semester hemma hos Ulf och Ewa. Vi blev så omhändertagna.  

Bara att vara på landet är skönt. Att kunna gå ut och gå en sväng och gå förbi åkrar, ladugårdar och betande kor. Sen att inte behöva laga mat eller städa är så himla lyxigt. 

Klara njöt av varje stund med Ewa och Ulf. 

 

Felix sov gott ( i allafall ibland)

Klara hittade en kompis i grannhuset. 

Felix 3 månader!

Idag fyller Felix tre månader! Hurra! 

Det är nu det vänder, vilken dag som helst.. 

Magen är bättre, men fortfarande bökig. Jag tog bort den bubbliga maten ut min kost. Efter lite forskande på nätet förstod jag att jag har haft för mycket mjölk. När Felix har ammat har han fått i sig så mycket av den tunna första mjölken och inte orkat dricka mer och få i sig den fetare mjölken som kommer i slutet av varje amning. Det har resulterat i att han har velat äta en gång i timmen. Och varit väldigt dålig i magen, bajset har varit grönt och skummande. Så klart har han varit väldigt orolig och gnällig. Det har jag tolkat som att han behövt äta och då har han stimulerat mjölkproduktionen ännu mer, vilken ond cirkel. 

Nu får han amma från samma sida flera gånger i följd, blockamma kallas det. 

Vilken skillnad det blev på bra några dagar. Nu kan det gå nästan tre timmar mellan målen. Men vanan är att äta varannan timme, dygnet runt, och den vanan sitter i än. 

Igår var vi på Bvc i Liseberg igen. Det var dags för Felix första dos med vaccin. Innan sprutorna var det dags för vägning och mätning. Alltid lika spännande. 

Nu väger han 7,7 kg och är 63 cm lång. Bra jobbat! Behöver jag säga att han ligger i överkant på kurvorna. Men som Bvc sköterskan Barbro säger, helammas man kan man inte väga för mycket. :) 

Igårkväll reagerade han kraftigt på vaccinet. Han fick feber och skrek otröstligt i flera timmar. Det var hemskt. 

Idag är han fortfarande lite varm och verkar ha närmare till gråten än vanligt. 

Vi trotsade gråten och åkte på utflykt till Sigtuna. Vi åt god lunch, promenerade längs stranden och avslutade med en glass. 

Det blev en bra dag i sommarvärmen. 

Glömde nästan skriva vad Felix kan göra nu när han är tre månader. 

Han ler så fort han ser ett glatt ansikte. Ibland kommer det ett bubblande skratt och gurglande läte. Han skrattar när man busar med honom eller kittlar honom. Han är killig på låren och magen. 

Han försöker ta saker han har framför sig, ibland lyckas han ibland boxar han bara till det han ser. Han tittar och följer blicken efter ljud han hör. Han kan inte vända sig än. Men snart får han nog till det. På skötbordet är han som mest rörlig och sprattlar och sprätter, nu måste man hålla en hand på honom hela tiden. I badet viftar han med armar och ben så att vattnet stänker. Men han ser inte helt bekväm ut i vattnet, han ser mest förvånad och lite stressad ut. Det är nog ganska läskigt att helt plötsligt bli nedsänkt i vatten och inte veta vad det är. 

 När han ligger på mage lyfter han starkt på huvudet, lite vingligt, och tittar sig omkring. Han drar in benen under sig, så att det ser ut som att han vill krypa. 

Hur sover han då? Denna ständiga fråga. På dagarna sover han något längre pass på ca två timmar annars blir det många korta stunder. Till kvällen sover han bättre, men det är svårare att få honom att sova. Det blir mycket bärande. När han har somnat på kvällen sover han ofta ett pass på nästan fyra timmar. Men i någons famn eller bredvid i sängen. Ligger han själv vaknar han på några minuter. Resten av natten är oftast lugn, han sover och äter var annan timme. Jag ligger ner och ammar på nätterna och slumrar under varje matning. Tur att det går att göra det, annars hade jag varit en vandrande vålnad. 

Sköna söndag

Vi har haft en härlig dag ute i solen i Nyckelviken. 

Vi fikade lite i herrgården. Lekte i lekparken. Tittade på en del djur. Men mest strosade vi mest runt och bara njöt.

 

Klara fick rida på en fin ponny som hette Rufus. 

Vattnet var väldigt inbjudande, men var väldigt kallt. 

Vi avslutade dagen med en god pizza i Svandammsparken. 

Snart är det semester på riktigt. Johan jobbar bara tre dagar till, sen har vi sommarlov. Johan har fyra veckor ledigt och Klara ska vara hemma i sex veckor. Det är en väldigt lång tid. Om sätter det i relation till hur länge Felix har varit här, elva veckor... Det ska bli kul att dela bebisvardagen med Johan. 

It was a bööömb

I söndags när det var så varmt, satt jag och Johan i soffan i godan ro. 

Sen fick vi båda hjärtat i halsgropen av en smäll. Den kom från uterummet/syrummet. Först trodde vi att det var någon som skjutit in genom ett fönster. Jag tog barnen under mina armar och Johan sprang modigt ut för att kolla. 

Det visade sig vara en liten liten gasflaska som sprängts. En flaska från Allans anti-skall halsband (som vi inte använt än) som sprängdes utav värmen i rummet. Flaskan låg i en kartong och inte direkt i solen. Kartongen var det bara smulor kvar av. Mina mönsterpapper var trasiga och det värsta av allt var att sekretären allt låg i fick baksidan förstörd. 

Tänk om kartongen legat fritt och sprängts, då hade nog ett fönster gått sönder. Eller ännu värre om vi varit därute när det hände... 

Nu blir det ju en bastu därute och vi hade fått nog av värmen under dagen...