5 -års kontroll

Hur gick det då hos Bvc sköterskan Barbro? 

Det gick väldigt bra.

Barbro var sitt lugna vanliga jag, som fick Klara att öppna upp och slappna av. 

Först pratade hon om hur det var på förskolan och med kompisarna. Jag fick svara på en del frågor om Klaras utveckling. Efter det mysiga samtalet var det dags för vägning och mätning. Klara är 113 cm lång och väger 20,5, hon följer sin kurva väldigt fint. 

Sen var det dags för synkontroll. Där var det lite skillnad mellan ögonen, svårt att veta om det är för att det var svårt att sitta still eller om det var synfel. I augusti ska vi till en ögonläkare för att utreda mer. 

Sen kom det vi pratat väldigt mycket om, vaccination. Spruta i armen. 

Lite spännande och lite läskigt. Det var en tapper Klara som satt i mitt knä, blickstilla och utan tårar. Puh. 

Jag berättade hur dåligt det var på Telefonplans Bvc och frågade om Felix fick gå hos Barbro. Hon skrev in honom på en gång och så var det klart med det bytet. Skönt. 

Barbro tittade och pratade mer med Felix under det besöket, som ändå handlade om Klara, än den andra sköterskan gjort på alla våra besök. 

Vi åkte och åt en glass som belöning. 

Felix sov i bilen en liten stund, hurra. Vi håller på att träna honom lite i bilen.  Nu har vi åkt några gånger utan skrik. Det känns väldigt skönt. 

Hans mage är väldigt bökig just nu. Han pruttar massor och han har svårt att komma till ro. Det blir väldigt mycket skrik på eftermiddagarna. Nu har jag tagit bort en del ur kosten för att se om det kan hjälpa. Det som rykt är; bubbelvatten, mjölk med laktos, frukostyoghurt med müsli, fler koppar kaffe än en ( kan inte ta bort helt, då avlider jag...) pruttiga grönsaker slutar jag med oxå. 

Har börjat med Minifom-dropparna igen. De ska ta bort eller kapsla in gaserna hos honom. 

Nu hoppas vi på resultat. 

Har han krympt?

Idag var det dags för vägning och mätning igen på Bvc. 

Förra mätningen måste ha blivit lite felaktig, för enligt mätningen idag skulle han ha krympt en centimeter. Det känns inte som att Felix har stannat i växten, tvärtom. Nu har han storlek 68 i kläder. 

Han väger 6990 g och var ca 61 cm. 

Senare idag ska Klara till vårt gamla Bvc i Örby. Det ska bli kul att träffa sköterskan Barbro igen. Och framförallt att se hur lång Klara har blivit. 

Jag ska fråga Barbro om Felix får gå hos henne också. Hon är så mysig och förtroende ingivande. 

Kärlek

Veckan som gått

Felix känner sig ganska snygg i sin kalasbody. 

Ett klassiskt spegelkort på mamman. Kände mig väldigt piffig denna morgon. 

Veckan har bjudit på mycket sol och härligt varmt väder. Jag och Felix har gått låna långa promenader. Vi gick in till mamma en dag. Vi träffade Sara och gick två varv i Älvsjöskogen. I fredags gick vi hem till min kollega Regina i mälarhöjden. Skönt att få röra på sig. Felix sov ganska bra i vagnen. Men är han missnöjd i vagnen brukar han bli lugn i bärselet.

 

I helgen blev jag firad, det var ju morsdag i söndags. Jag fick ett frisörbesök i present. Det var behövligt. Klara fick oxå bli klippt. Nyfriserade och fina gick vi till en thairestaurang och åt god mat på Liljeholmstorget. 

I söndags åkte vi alla hem till mamma och firade henne med fika och mat. 

Felix brukar alltid skrika i bilen, vilket är väldigt jobbigt. För oss alla. Det har resulterat i att jag sitter mellan Klara och Felix i baksätet och försöker lugna honom. I söndags var han lugn hela bilresan. Hurra! Då kom jag på att vi måste vänja honom med bilstolen. Den får inte bli förknippad med skrik och panik. Nu har vi tagit upp stolen och Felix ska få sova i den ibland. Hoppas att han kanske kan somna i bilen tillslut. Vi blir väldigt låsta om vi inte kan åka bil. Nu när vi har dragit oss från att åka bilen märker vi hur mycket bi brukar åka. Tunnelbana i all ära, men den går inte så långt... 

 

5 år!

Klara fyllde fem år i torsdags. Det är inte klokt hur fort tiden går. Det känns som att det inte var länge sen hon föddes. 

Nu är hon en bestämd liten tjej. Hon vet vad hon vill och berättar det gärna. Hon pratar nästan hela tiden och ibland känns det som att öronen ska trilla av. Men hon har humor och en stor fantasi så det är kul att få lyssna på henne. 

Hon leker mycket inne på sitt rum med dockor, stora som små. Men det behöver inte alltid vara leksaker som hon leker med. Allt här hemma kan bli en del av leken. 

Ute vill hon gärna gå till en park. Men vägen dit är också kul och tar gärna lång tid så att hon kan leka med allt på vägen. Hon vill gärna klättra, över som under. Ibland är det svårt att inte kliva fram och hjälpa till, men hon är ganska försiktig av sig och gör oftast inget överilat. Sen måste jag tänka lite extra på att låta henne göra saker själv. 

Att "göra själv" har annars varit vårens tema här hemma. Klä på sig, bre frukostmackan, städa undan mm har vi kämpat med. Nu kan hon allt, även om det kan ta lite tid för henne. Hon har fult upp med att fundera ut nästa lek. 

Det är mycket känslor i omlopp hos Klara just nu. Ibland vet vi inte om det är en del av utvecklingen som femåring eller om det är för att Felix har kommit. Det är svårt att lotsa henne genom alla känslor. Men det är något som ska gås igenom. Alla känslor måste få ta plats. 

I torsdags fick hon frukost på sängen med mackor med geléhallon på. Födelsedagsmums. 

Senare på dagen hade vi kalas. Klara hade bjudit några dagiskompisar, hälften av dem var bortresta. Så det blev ett litet kalas med fyra barn. Det var lagom. Vi hade prinsesstema. Klara hade på sig sin finaste "snurrklänning" med tyllkjol och glitterdiadem. Barnen åt tårta, dansade disco, lekte och fick fiska fiskdamm. Klara var supernöjd. 

Efter kalaset kom mormor, morfar, Natalie, farfar, Ewa, Camilla och hennes Rickard. Det var fullt hus med tårta (igen) och massor med paket. 

Klara var helt lyrisk, en dag kan inte bli bättre. 

På fredagen kom farmor Berit med Mats och Joanna. De fikade och tog sedan med sig Klara på utflykt/ äventyr. 

De åkte till Gröna Lund. 

Oj, vilken dag. Hon pratade oavbrutet i två timmar om allt se hade gjort. 

Ett härligt firande av härliga Klara. 

Årets första skada

Klara halkade på grus och skrapade sitt knä igår.
Aj aj aj. Efter lite tårar kunde hon gå på benet och faktiskt springa lite i parken. Det trodde vi inte när det hände.
Klara är ganska försiktig av sig och brukar inte ramla så ofta. Det här är nästan första gången hon har skrapat sig till blodvite...

Nu för tiden säger Klara väldigt roliga saker.
Här om dagen ritade hon en teckning av en prinsessa. Trodde jag. Det var en flicka som hade klätt ut sig till en prinsessa.

Igår utbrast hon att hon inte ville att Johan skulle tappa håret. Då får han gå till frisören och klistra på lite hår.

Vet ni vad som händer när man häller lite saft i ett glas med lite bubbelvatten i?
Det blir mer! Så klart.