Så blev det kallt

Nästan så att man glömt bort hur det var att frysa. Men så kom kylan som en klapp på kinden...

Nu börjar vi spendera mer tid i hallen. Måste komma ihåg att leta efter en snygg bänk eller pall att ha där. Att stå på huk och krångla med galonisar är inte det bästa för ryggen.

Men det är lite härligt med hösten oxå. Den klara kyliga luften, fina färger och lusten till mys.

Ett minne jag har från när jag var barn, är doften av ny overall och dunjacka. Härligt.


Annars rullar dagarna på. Johan ska åka till Prag idag, kommer hem på söndag. Idag tog jag mig lite sovmorgon då Johan gick med Klara till dagis.


Jag och Felix sover inte så bra på nätterna. Denna ständiga kamp om sömn. Nu somnar han ganska bra på kvällarna i sitt babyskydd och vaknar till vid tio tiden för lite mat. Har jag tur sover han till kl två, för att sen vakna vid halv fyra och igen vid kl sex. Då har han vaknat till några gånger där mellan när han av misstag kommit på att han ligger på mage och vill ställa sig i krypställning. Vid sex vill han ofta bajsa... För att bli oändligt trött och vill somna om. Klara brukar vakna vid sju. Puh...
Jag sover nästan sämre än när han var nyfödd. Hoppas att han lugnar ner sig snart.

Tredje kvällen

och han sover som aldrig förr. 

Jag sitter i soffan och stickar. 

Känslan går inte att beskriva. 

Jag känner mig lättare

10260 g lättare rättare sagt. 

Felix har för första gången i hans sex-månader gamla liv somnat utan ett bröst i munnen eller vaggandes i min famn.

Jag blev så trött, in i själen trött, på att agera napp åt honom.

 När han sitter hos Johan gallskriker han. Försöker vi att stoppa in en napp i hans lilla mun, spottar han ut den imponerande långt. 

Då jag har svårt för att låta honom skrika har vi inte kunnat använda oss av några sömn- metoder. Och det är väl inte så bra att börja med så här tidigt, när han ammas på natten och då får somna som han vill. 

Men något var vi tvungna att göra. För att jag inte skulle gå under. 

Vi försökte introducera spjälsängen på ett trevligt sätt. Felix fick vara där när han var glad och nöjd, och komma upp så fort han blev missnöjd. Så att han skulle förknippa sängen med ett trevligt ställe. Allt enligt tipsen från Bvc Barbro. 

Felix genomskådade oss fort, visst kan han sitta i sängen och mysa lite. Men från det till att somna där är ett allt för stort steg. Och som vi alla vet, 6 månaders bebisar går sällan. 

Ikväll bar jag in babyskyddet och stoppade ner honom där. I bilen har han ju faktiskt somnat i det. 

Till en början skrek han bara. Men efter lite mat och närhet provade jag igen. 

Han somnade!

Sen vaknade han förstås efter tre minuter. 

Men segern är min, nu vet jag att han kan. 

För att söva honom igen vaggade Johan! lite på babyskyddet och nu hör vi små snarkningar därifrån.