Klara har varit lite sjuk med ögoninflammation och feber. Men igår var febern borta och ögat var bättre. Så vi packade alla väskor och laddade för att åka hem till farfar Ulf.
Men när vi var redo att åka fick Klara akut örsprång. Stackarn hon grät och grät av smärtan. Tillslut somnade hon och sov i två timmar.
Då var vi inställda på att stanna hemma, om än inte för hela julen men någon dag. Men när Klara vaknade var hon pigga och glad och hade inte ont någonstans.
Jaha, vad ska vi göra hemma, tänkte vi. Så vi jublade och packade in oss i bilen.
Vad vi helt hade glömt var Felix. Inte glömt honom hemma eller på parkeringen. Vi hade glömt hur det är att åka bil en längre sträcka med honom.
I höjd med Rotebro kom han på att det var länge sen han luftade lungorna, det har han gjort nu i drygt en timme med en paus i mitten.
Inget hjälper, eller jo om vi stannar och tar upp honom, men det är liksom inget alternativ just nu. Vill helst inte behöva spendera kvällen och natten på Dragongate.
Klara suckar var tredje minut och undrar när vi är framme.
Snart, bara tjugo minuter kvar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar