En vecka!

Tänk vad mycket som kan ändras på en vecka.

Fredagen 15/3 kl 13.35 föddes en liten pojke på Danderyds sjukhus. Han vägde 4050 g och var 52 cm lång.

I söndags kom vi hem till en stolt storesyster. Klara var jätteglad och pussade försiktigt på honom.

Veckan har gått fort och har varit ett töcken av trötthet, tårar av smärta, tårar av lycka, ofattbar kärlek och lycka.

Klara är väldigt kärleksfull mot lillebror och vill gärna klappa och hålla i honom. Men när han skriker håller hon för öronen och stänger in sig på sitt rum.

Liten har inget namn än. Vi provar oss fram och smakar på några. Men det är svårt. Klara var så självklart, nu är det svårare.

I onsdags tog vi den första promenaden hela familjen. Vi hämtade Klara på dagis och gick och handlade. Klara stod på sin ståbräda och sjöng: Jag har fått en lillebror!
För om hon inte sjöng så hela tiden kanske någon trodde att det låg en docka i vagnen.
Liten sov gott i vagnen, ordentligt nedbäddad. Det är fortfarande smällkallt ute med minusgrader och snö.

Nu en vecka sedan han kom till världen känns det som att han alltid har funnits. Att han låg och fick plats i min mage är svårt att greppa.