Det här med sömn

Att det ska vara svårt att få en bebis att sova. 

Det som är så skönt, det man behöver för att må bra och växa. 

Felix somnar helst med ett bröst i munnen och vill gärna ha det där hela natten. Samtidigt som han vill ligga ifred. Det är lite svårt att tillgodo se detta. 

Så vi försöker få honom att somna på annat vis nu. Det går så där. 

På dagarna kan han somna i vagnen, så länge den rör på sig. Då kan han demonstrativt vända bort huvudet och somna. Det är som att han är sårad över att han inte får någon mat i vagnen, så sårad att han inte ens vill titta på mig. 

Jag vill gärna lära honom att somna själv. I sin säng. Utan gråt.  Men det är nog att ta i lite mycket. 

Vi börjar sakta och provar om han kan somna här inne utan att äta. Igår kunde jag faktiskt vagga honom i famnen till sömns. Vilken vinst. Det gick. 

Ikväll provade vi igen. Gick inte alls. 

Felix blev pigg och nyfiken av att vara uppe i famnen. Satt jag i soffan, ville han bara äta. Så klart. 

Hos Johan kunde han sitta en stund, och jag trodde faktiskt att han skulle somna. Men han kom väl på sig själv att något var annorlunda. Så han började gråta hjärtskärande som han brukar göra hos Johan och jag fick amma igen. 

Men vi ger inte upp. 

Snart kommer han att somna själv. 

Eller så får jag önska mig ett par rejäla hängbröst. Då menar jag inte de vanliga, som hänger ner till magen. Utan ett par som jag kan rulla ner i spjälsängen medan jag sitter i köket och läser en tidning. 

Här sitter han och börjar bli lite trött den lilla sötnosen.