Idag var vi hemma och tog det lugnt på dagen, Felix är förkyld och gnällig. Så istället för att ha en härlig dag med lek i parken och lunch ute, blev det en dag inne.
Lite lätt uttråkade bestämde vi oss för att Klara skulle cykla och jag springa med Felix i vagnen till simhallen.
Dit är det ca 2 km. Inte alls så långt, trodde vi.
Det hela började med att Klara cyklade eller vinglade in i vagnen fem ggr. Som att vagnen hade en egen dragningskraft. Vi blir lite osams. Jag är kanske lite överpedantisk, men vagnen är ju så ny och så fin. Att hålla den fin ett tag till skulle vara kul.
När Klara fått ordning på vinglet och vi var nästan halvvägs drasar hon i backen och slår sig på kinden och på låret.
Hon bryter i hop totalt och är redo att kasta cykeln i en buske. Simhallen kunde lika gärna ha legat i Malmö. Dit skulle vi inte komma den närmsta tiden.
Lille Felix då, han hade det väl härligt i vagnen.
Inte så värst. Han var övertrött och skrek.
Vi stod på cykelvägen och hade en stor kris. Klara skrek att hon ville gå hem, Felix skrek och var otröstlig, jag skrek på Johan som denna eftermiddag jobbade lite längre än vanligt och kunde inte komma och rädda oss.
Sen snöt jag mig, förbannade regnet och frammanade mer tålamod och kraft och på något sätt kom vi till simhallen bara fem minuter sena.
Klaras lår är lite blått och hakan är lite skrapad. Felix sover äntligen och jag känner mig nöjd över att ha tagit mig genom dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar