Vardagen är tillbaka

Nu på morgonen lämnade jag Klara på förskolan igen efter att ha varit hemma i nästan två veckor. 

Förra veckan var hon dålig med feber och hosta. Då var det, om man får lov att säga så, väldigt mysigt att vara hemma med henne. Vi mös, tittade på film, pratade och lekte mycket. Dagarna flöt på och hon var ändå på bra humör för att vara sjuk. 

Den här veckan var det inte alls lika mysigt. Hon var frisk förutom lite hosta och hon var lite trött. Det var inte alls lika mysigt att vara hemma. Hon var väldigt uttråkad, ville inte vara stilla. Vi har kort sagt haft ett par ganska konfliktfyllda dagar och vi längtade efter förskolan. 

Lyckan sprutade ur ögonen på henne när hon såg sina kompisar ute på gården. I vanliga fall kan hon bli lite klängig när jag lämnar, idag var jag vatten värd och kunde inte försvinna fort nog. 

Så nu är vardagen tillbaka. Efter lämningen tar jag en promenad med Felix och Allan. Sen går vi hem och jag dricker en kopp kaffe i lugn och ro när Felix sover  i vagnen på loftgången. Lugnet brukar vara en kort stund, Felix brukar bara sova en kortis på förmiddagen. 

Vad som händer senare under dagen är olika, beror på ork och humör. Idag blir vi hemma och kurerar oss.

Bilden är inte från idag... Den är från tidigare i höstas när vi var med några  vänner vid Bögs gård. Ett friluftsområde norr om stan. 

Nya fina bilder

Felix är nu 7,5 månad gammal och är söt som socker.

I helgen var Klara på Discokalas! Hur tufft som helst. 

För två helger sen var vi och hälsade på i Järbo. Det var kul. Felix var lite gnällig men det var nog bara tänderna som spökade. Vi var ute och promenerade i det vackra vädret på söndagen. Det är svårt att förstå att det nu är november. 

Så här tokig blir man av luften på landet. 

Jag är ute och tränar så länge det går innan det blir för kallt. 

Liten är sjuk

Lilla Felixen är sjuk och dålig. 

Han har fått krupp. Han rosslar, försöker hosta och väser vid varje andetag. Igår på kvällen lät det riktigt illa. 

Sara kom över och lyssnade och tittade med sin "astma hos barn" -erfarenhet. Bara att hon kom hit lugnade mig. Efter samtal med vårdguiden åkte vi in till Huddinge sjukhus Barnakut. Där fick vi hjälp på en gång och efter lite vägning och prat med sköterskor kom en läkare och lyssnade på hans andning och ordinerade medicin. Han fick andas i en mask några gånger och ett par timmar senare fick vi åka hem igen. 

Idag är han bättre men är väldigt ynklig, mammigare än vanligt och trött. 

Usch vad läskigt det var att se honom må så dåligt. 

Men bebisar är små supermäniskor och återhämtar sig fort. 

Händelserika dagar

Igår kände jag en liten tand i Felix nederkäke. På eftermiddagen var det två små vita gryn som tittade fram. 

Idag kräktes Felix rakt på Allan. 

Den stackars hunden såg minst sagt förvånad ut. Felix hängde i bärselet och hade precis ätit när jag lutade mig lite framåt för att torka av Allan när blaffan kom farande....

Så blev det kallt

Nästan så att man glömt bort hur det var att frysa. Men så kom kylan som en klapp på kinden...

Nu börjar vi spendera mer tid i hallen. Måste komma ihåg att leta efter en snygg bänk eller pall att ha där. Att stå på huk och krångla med galonisar är inte det bästa för ryggen.

Men det är lite härligt med hösten oxå. Den klara kyliga luften, fina färger och lusten till mys.

Ett minne jag har från när jag var barn, är doften av ny overall och dunjacka. Härligt.


Annars rullar dagarna på. Johan ska åka till Prag idag, kommer hem på söndag. Idag tog jag mig lite sovmorgon då Johan gick med Klara till dagis.


Jag och Felix sover inte så bra på nätterna. Denna ständiga kamp om sömn. Nu somnar han ganska bra på kvällarna i sitt babyskydd och vaknar till vid tio tiden för lite mat. Har jag tur sover han till kl två, för att sen vakna vid halv fyra och igen vid kl sex. Då har han vaknat till några gånger där mellan när han av misstag kommit på att han ligger på mage och vill ställa sig i krypställning. Vid sex vill han ofta bajsa... För att bli oändligt trött och vill somna om. Klara brukar vakna vid sju. Puh...
Jag sover nästan sämre än när han var nyfödd. Hoppas att han lugnar ner sig snart.

Tredje kvällen

och han sover som aldrig förr. 

Jag sitter i soffan och stickar. 

Känslan går inte att beskriva. 

Jag känner mig lättare

10260 g lättare rättare sagt. 

Felix har för första gången i hans sex-månader gamla liv somnat utan ett bröst i munnen eller vaggandes i min famn.

Jag blev så trött, in i själen trött, på att agera napp åt honom.

 När han sitter hos Johan gallskriker han. Försöker vi att stoppa in en napp i hans lilla mun, spottar han ut den imponerande långt. 

Då jag har svårt för att låta honom skrika har vi inte kunnat använda oss av några sömn- metoder. Och det är väl inte så bra att börja med så här tidigt, när han ammas på natten och då får somna som han vill. 

Men något var vi tvungna att göra. För att jag inte skulle gå under. 

Vi försökte introducera spjälsängen på ett trevligt sätt. Felix fick vara där när han var glad och nöjd, och komma upp så fort han blev missnöjd. Så att han skulle förknippa sängen med ett trevligt ställe. Allt enligt tipsen från Bvc Barbro. 

Felix genomskådade oss fort, visst kan han sitta i sängen och mysa lite. Men från det till att somna där är ett allt för stort steg. Och som vi alla vet, 6 månaders bebisar går sällan. 

Ikväll bar jag in babyskyddet och stoppade ner honom där. I bilen har han ju faktiskt somnat i det. 

Till en början skrek han bara. Men efter lite mat och närhet provade jag igen. 

Han somnade!

Sen vaknade han förstås efter tre minuter. 

Men segern är min, nu vet jag att han kan. 

För att söva honom igen vaggade Johan! lite på babyskyddet och nu hör vi små snarkningar därifrån.