God Jul

Och God Fortsättning!

Vi har det härligt här uppe i Järbo. Fantastiskt god mat, fina julkalappar och mysigt sällskap. 

Vi hade tillochmed lite snö på julaftonsmorgonen. Klara åkte pulka, ca 20 meter, innan den hann regna bort. 

Klara tuppar av i sängen av alla fina julklappar. 

Ska vi åka eller stanna?

Vi velade in i det sista. 

Klara har varit lite sjuk med ögoninflammation och feber. Men igår var febern borta och ögat var bättre. Så vi packade alla väskor och laddade för att åka hem till farfar Ulf. 

Men när vi var redo att åka fick Klara akut örsprång. Stackarn hon grät och grät av smärtan. Tillslut somnade hon och sov i två timmar. 

Då var vi inställda på att stanna hemma, om än inte för hela julen men någon dag. Men när Klara vaknade var hon pigga och glad och hade inte ont någonstans. 

Jaha, vad ska vi göra hemma, tänkte vi. Så vi jublade och packade in oss i bilen. 

Vad vi helt hade glömt var Felix. Inte glömt honom hemma eller på parkeringen. Vi hade glömt hur det är att åka bil en längre sträcka med honom. 

I höjd med Rotebro kom han på att det var länge sen han luftade lungorna, det har han gjort nu i drygt en timme med en paus i mitten. 

Inget hjälper, eller jo om vi stannar och tar upp honom, men det är liksom inget alternativ just nu. Vill helst inte behöva spendera kvällen och natten på Dragongate. 

Klara suckar var tredje minut och undrar när vi är framme. 

Snart, bara tjugo minuter kvar... 

Har ni fest eller?

 Är inte varje dag en fest? Kanske inte. Så här ser det ut en vanlig lördagsmorgon hemma hos oss. 

Klara älskar allt som glittrar och glimmar. Felix nya favorit leksak är en ballong. 

Johan och jag är inte riktigt lika kalasiga, vi sitter i morgonrock och dricker vår andra kopp kaffe och funderar på hur vi ska orka hänga med i barnens tempo idag. 

Vilken helg!

Vi har haft en sån härlig helg att det nästan inte är klokt! 

Det började i fredags med Lucia-tåg på förskolan. 

Klara var en underbart fin tomte. Hon sjöng högst och absolut bäst av alla (så klart). 

Det är alltid så stämningsfullt med Luciatåg att jag inte kan hålla mig från att fälla några tårar. Efter sången bjöds det på fika med, av barnen, hembakta lussebullar. De var lite speciella till form och smak. Den bullen jag åt smakade mjöl och vitlök, mums. Men ett känt ordspråk i dessa sammanhang lyder; hellre lite lök i bullen än ett par snoriga kråkor... 

Nu har framtänderna börjat komma fram och visst ser han lite ut som Henrik Dorsin? 

Helgen fortsatte med att jag fyllde år i lördags. Hurra! Jag älskar att fylla år. 

Jag fick sång och paket på sängen. Klara har haft lite svårt att hålla sig från att berätta vad jag skulle få, det var något jag behövde och som jag alltid lånade av Johan. Hm vad kunde det vara... Jo, en mössa. Kul att hon har lagt märke till det och kommit på att de skulle ge mig en. 

Av Johan fick jag ett nytt Pandora-armband med en söt berlock. Det gamla har blivit för stort. 

Dagen fortsatte i ett lugnt tempo. Vi var ute och cyklade till en park. Eller vi och vi, Klara cyklade och jag småsprang med vagnen och Allan. 

Hon har blivit ganska stabil nu när hon cyklar, det är bara starten hon kan behöva lite hjälp med. 

Mamma, pappa och Natalie kom över på eftermiddagen och fikade.  

Det är så konstigt att det inte kommer en hund med de längre. 

Buster blev sjuk och fick somna in för några veckor sen. Så sorgligt. 

På kvällen lagade Johan god mat. Jag bakade julgodis. 

En härlig dag om än lite långsam. Men just nu är det så här jag trivs allra bäst, i hemmet med familjen och små utflykter eller pyssel tillsammans. 

I dag, söndag, var jag och tränade på förmiddagen. Det var utomhusträning i en park i Aspudden med en nybliven PT. Jag har följt hennes blogg ett tag och när hon bjöd in till gruppträning ville jag gärna vara med. Det var kul att få träffa henne på riktigt och att få träna med henne. Hon var bra på att peppa och se till att man hade rätt teknik. 

Hoppas att det blir fler tillfällen. Hennes blogg heter http://blogg.alltforforaldrar.se/missagda/

Johan och barnen var på julmarknad i en park i Solberga. Kul att även Johan tar sig för saker med barnen när de är ensamma. 

Jag fortsatte dagen med att åka och äta lunch med mina tjejkompisar på restaurang Pont i Hägernäs, Täby. Oj, vilken lyx att äta utan barnen, att få sitta ner och äta varm mat. 

På kvällen kom två kollegor över och fikade. Eller kollegor känns inte rätt att säga, vi är vänner. Vi började vår vänskap med att jobba tillsammans. Men nu är det inte jobbet som håller ihop oss längre. 

Vi bjöds på konsert av Klara som sjöng och spelade piano. Mycket stämningsfullt knöt hon ihop den här härliga helgen. 

Inget konstigt alls- Klara sjunger en liten trudelutt hängandes i en klätterställning. 

Mysigt

Det här är det mysigaste Felix vet. Och jag med, även om det kan kännas som att jag sitter fast ibland. 

Vi ammar om det inte framgick av bilden. :)

Det blev inte riktigt som jag tänkt det

På måndagar har Klara simskola i Västertorpshallen. Väldigt roligt tycker hon och vi också för den delen. 

Idag var vi hemma och tog det lugnt på dagen, Felix är förkyld och gnällig. Så istället för att ha en härlig dag med lek i parken och lunch ute, blev det en dag inne. 

Lite lätt uttråkade bestämde vi oss för att Klara skulle cykla och jag springa med Felix i vagnen till simhallen. 

Dit är det ca 2 km. Inte alls så långt, trodde vi.  

Det hela började med att Klara cyklade eller vinglade in i vagnen fem ggr. Som att vagnen hade en egen dragningskraft. Vi blir lite osams. Jag är kanske lite överpedantisk, men vagnen är ju så ny och så fin. Att hålla den fin ett tag till skulle vara kul. 

När Klara fått ordning på vinglet och vi var nästan halvvägs drasar hon i backen och slår sig på kinden och på låret. 

Hon bryter i hop totalt och är redo att kasta cykeln i en buske. Simhallen kunde lika gärna ha legat i Malmö. Dit skulle vi inte komma den närmsta tiden. 

Lille Felix då, han hade det väl härligt i vagnen. 

Inte så värst. Han var övertrött och skrek. 

Vi stod på cykelvägen och hade en stor kris. Klara skrek att hon ville gå hem, Felix skrek och var otröstlig, jag skrek på Johan som denna eftermiddag jobbade lite längre än vanligt och kunde inte komma och rädda oss. 

Sen snöt jag mig, förbannade regnet och frammanade mer tålamod och kraft och på något sätt kom vi till simhallen bara fem minuter sena. 

Klaras lår är lite blått och hakan är lite skrapad. Felix sover äntligen och jag känner mig nöjd över att ha tagit mig genom dagen. 

Äntligen

Den här prylen har jag längtat efter att använda. Och nu äntligen är den invigd här hemma. 

Felix ligger och sover gott i vagnen och jag sitter i soffan och dricker kaffe och slösurfar. Hurra!

Vi använde babywatchen tidigare i somras när vi var i Söderhamn men här hemma har den legat och dammat i en låda. Felix har sovit i ungefär fem minuter själv i vagnen utan att jag har vaggat honom. Men nu, nu sover han en lite längre stund. 

Igår kom den nya vagnen vi köpt från Holland. Vi köpte en Bugaboo Buffalo för ett bra pris. Det var dags för en uppdatering i vagnparken. Brio Go vagnen tyckte jag var bökig att köra och Felix satt inte så bra i den. Så det var bra att vi bytte upp oss. Vi sålde den stora Kronan vagnen oxå. 

Läste runt på nätet och facebook och hittade några webbsidor från Holland som var betrodda och med bra service. 

Vi köpte vagnen från www.babyhuyswebshop.nl. Vi sparade 3500kr mot om vi köpt vagnen här hemma. Leveranstiden var 5 dagar, mycket bra. 

Felix verkar gilla den, han somnade utan gnäll. Vilket betyg! 

8 månader

Hurra! 

Här hemma tar vi alla chanser vi kan för att fira lite. Idag fyllde Felix åtta månader. 

Hipp hipp hurra!

Det firade vi med att träffa några barn och mammor från föräldragruppen på fika och lek. 

Det är så roligt nu när Felix också får lite utbyte av att träffa andra barn. Nästa vecka ska vi åka till öppna förskolan i Älvsjö. 

På eftermiddagen var vi en sväng i Liljeholmsgallerian. 

Sen kom dagens höjdpunkt: hämta Klara på förskolan. Felix skiner alltid upp som en sol när han ser sin älskade storasyster. Det finns inte någon eller något som kan få honom att skratta, le och prata lika mycket som hon. 

På kvällen åt vi lite extra gott snacks för att fira vår stora kille. 

Han fick så klart inget, men var glad ändå. 

Fredagsmys förresten. Tänk vad det har slagit igenom. Det har ju verkligen blivit ett begrepp. Ingen fredag känns komplett utan fredagsmys. 

Min favorit är såklart fredagsfys före fredagsmys. 

Nu har vi bara tacomiddag kvar för att bli den svennigaste familjen på gatan. Nej, just det, villan var det ju... 

Den suktar vi efter när vi intar vårt fredagsmys. 

Regn och rusk

I morse var tog det emot att gå ut och gå till förskolan med Klara. Det regnade och blåste kallt och jäkligt. 

Allan huttrade och hoppade över vattenpölarna. Klara gnällde över att få regn i ansiktet. Felix var den enda som var nöjd, inbäddad och skyddad i vagnen. 

Jag hämtade ut ett paket på Coop som var extra efterlängtat. En handtagsmuff till vagnen. 

Haha. Det ser lite fånigt ut. Men det är så skönt! Som att krypa ihop och mysa med en fluffig kanin i soffan. 

Nu sitter jag på Kafé Hitom och äter en god lunch när Felix sover i vagnen utanför. 

Jag har varit förkyld i snart en vecka och förkylningen visar inga tecken på att gå över. Har inte tränat på länge. Det kryper lite i kroppen av rastlöshet

Men jag vill absolut inte börja träna för tidigt. 

Det känns lite surt att inte kunna träna. Jag kände mig i så bra form innan jag blev sjuk. 

Men något bra denna ofrivilliga viloperiod har gett är att Felix har fått en mer regelbunden vardag, med mat och sömn.  Han sover nu tre gånger per dag och ofta mer än en timme åt gången. Den nya vagnen är populär, annars sover han gärna i bärselet på ryggen. 

Det har ju inneburit att maten också blir mer regelbunden. Inte för att han äter mer, men han har ju också varit förkyld så det är ju inte så konstigt. 

Mer sömn ger en gladare bebis! 

Igår var vi på Bvc och mätte och vägde. 10,6 kg är nya vikten. Inte så mycket ökning sen sist. Men det gör inte så mycket enligt Barbro. Man får plana ut lite i vikten när man har varit sjuk. 

En liten önskan

Eller en lång önskelista...

Det är snart jul. Härligt! 

Men vi måste prata om det här med julklappar. 

Vi kan väl enas om att inte köpa så många julklappar i år. Det brukar vi alltid säga men ändå sitter vi där med berg av papper och saker upp till knäna. 

Det skulle vara skönt att dra ner lite på köphysterin och lägga fokus på genomtänkta klappar istället. 

Klara har så väldigt mycket leksaker och trots att vi har rensat och gett bort massor, svämmar lådorna över med saker. Hon leker mycket med de sakerna hon har och det finns inget hon önskar sig speciellt. 

Men hon älskar att läsa böcker och spela spel så det vore kanske något att skriva upp på önskelistan. 

På den listan vill hon även skriva upp inredning till hennes rum. 

Hon har tittat mycket på Bolibompa programmet Fixa Rummet. Det är som ett Room Service för barn. 

Så hon önskar sig en kristallkrona, himmelsäng i något snyggt tyg (inte nät), en stor tavla eller planch och hyllor att sätta på väggen. 

Kan man önska sig hantverkshjälp av någon händig släkting...? Hon vill gärna måla eller tapetsera om, men både jag och Johan är helt okunniga och har tummen mitt i handen. 

Felix önskar skrynkligt prassligt papper att bita på. 

Okej, han skulle bli väldigt glad över kläder också, i storlek 80. 

Har precis ätit några söta mandariner, clementiner eller satsumas. Vad är egentligen skillnaden? 

En rödmosig Felix i pyjamas myser i famnen på kvällen. Lilla herr Bus. 

Fars dag

Hipp hurra för alla fäder, pappor, farsor och andra manliga förebilder där ute! 

Idag har vi firat Johan stort. 

Morgonen började med att Johan fick vara med barnen själv och mysa lite. Jag gick tillbaka till sängen och hade det tråkigt några timmar i mörkret. 

Sen fick den fina lilla pappan några paket och fina blommor. 

Vardagen är tillbaka

Nu på morgonen lämnade jag Klara på förskolan igen efter att ha varit hemma i nästan två veckor. 

Förra veckan var hon dålig med feber och hosta. Då var det, om man får lov att säga så, väldigt mysigt att vara hemma med henne. Vi mös, tittade på film, pratade och lekte mycket. Dagarna flöt på och hon var ändå på bra humör för att vara sjuk. 

Den här veckan var det inte alls lika mysigt. Hon var frisk förutom lite hosta och hon var lite trött. Det var inte alls lika mysigt att vara hemma. Hon var väldigt uttråkad, ville inte vara stilla. Vi har kort sagt haft ett par ganska konfliktfyllda dagar och vi längtade efter förskolan. 

Lyckan sprutade ur ögonen på henne när hon såg sina kompisar ute på gården. I vanliga fall kan hon bli lite klängig när jag lämnar, idag var jag vatten värd och kunde inte försvinna fort nog. 

Så nu är vardagen tillbaka. Efter lämningen tar jag en promenad med Felix och Allan. Sen går vi hem och jag dricker en kopp kaffe i lugn och ro när Felix sover  i vagnen på loftgången. Lugnet brukar vara en kort stund, Felix brukar bara sova en kortis på förmiddagen. 

Vad som händer senare under dagen är olika, beror på ork och humör. Idag blir vi hemma och kurerar oss.

Bilden är inte från idag... Den är från tidigare i höstas när vi var med några  vänner vid Bögs gård. Ett friluftsområde norr om stan. 

Nya fina bilder

Felix är nu 7,5 månad gammal och är söt som socker.

I helgen var Klara på Discokalas! Hur tufft som helst. 

För två helger sen var vi och hälsade på i Järbo. Det var kul. Felix var lite gnällig men det var nog bara tänderna som spökade. Vi var ute och promenerade i det vackra vädret på söndagen. Det är svårt att förstå att det nu är november. 

Så här tokig blir man av luften på landet. 

Jag är ute och tränar så länge det går innan det blir för kallt. 

Liten är sjuk

Lilla Felixen är sjuk och dålig. 

Han har fått krupp. Han rosslar, försöker hosta och väser vid varje andetag. Igår på kvällen lät det riktigt illa. 

Sara kom över och lyssnade och tittade med sin "astma hos barn" -erfarenhet. Bara att hon kom hit lugnade mig. Efter samtal med vårdguiden åkte vi in till Huddinge sjukhus Barnakut. Där fick vi hjälp på en gång och efter lite vägning och prat med sköterskor kom en läkare och lyssnade på hans andning och ordinerade medicin. Han fick andas i en mask några gånger och ett par timmar senare fick vi åka hem igen. 

Idag är han bättre men är väldigt ynklig, mammigare än vanligt och trött. 

Usch vad läskigt det var att se honom må så dåligt. 

Men bebisar är små supermäniskor och återhämtar sig fort. 

Händelserika dagar

Igår kände jag en liten tand i Felix nederkäke. På eftermiddagen var det två små vita gryn som tittade fram. 

Idag kräktes Felix rakt på Allan. 

Den stackars hunden såg minst sagt förvånad ut. Felix hängde i bärselet och hade precis ätit när jag lutade mig lite framåt för att torka av Allan när blaffan kom farande....

Så blev det kallt

Nästan så att man glömt bort hur det var att frysa. Men så kom kylan som en klapp på kinden...

Nu börjar vi spendera mer tid i hallen. Måste komma ihåg att leta efter en snygg bänk eller pall att ha där. Att stå på huk och krångla med galonisar är inte det bästa för ryggen.

Men det är lite härligt med hösten oxå. Den klara kyliga luften, fina färger och lusten till mys.

Ett minne jag har från när jag var barn, är doften av ny overall och dunjacka. Härligt.


Annars rullar dagarna på. Johan ska åka till Prag idag, kommer hem på söndag. Idag tog jag mig lite sovmorgon då Johan gick med Klara till dagis.


Jag och Felix sover inte så bra på nätterna. Denna ständiga kamp om sömn. Nu somnar han ganska bra på kvällarna i sitt babyskydd och vaknar till vid tio tiden för lite mat. Har jag tur sover han till kl två, för att sen vakna vid halv fyra och igen vid kl sex. Då har han vaknat till några gånger där mellan när han av misstag kommit på att han ligger på mage och vill ställa sig i krypställning. Vid sex vill han ofta bajsa... För att bli oändligt trött och vill somna om. Klara brukar vakna vid sju. Puh...
Jag sover nästan sämre än när han var nyfödd. Hoppas att han lugnar ner sig snart.

Tredje kvällen

och han sover som aldrig förr. 

Jag sitter i soffan och stickar. 

Känslan går inte att beskriva. 

Jag känner mig lättare

10260 g lättare rättare sagt. 

Felix har för första gången i hans sex-månader gamla liv somnat utan ett bröst i munnen eller vaggandes i min famn.

Jag blev så trött, in i själen trött, på att agera napp åt honom.

 När han sitter hos Johan gallskriker han. Försöker vi att stoppa in en napp i hans lilla mun, spottar han ut den imponerande långt. 

Då jag har svårt för att låta honom skrika har vi inte kunnat använda oss av några sömn- metoder. Och det är väl inte så bra att börja med så här tidigt, när han ammas på natten och då får somna som han vill. 

Men något var vi tvungna att göra. För att jag inte skulle gå under. 

Vi försökte introducera spjälsängen på ett trevligt sätt. Felix fick vara där när han var glad och nöjd, och komma upp så fort han blev missnöjd. Så att han skulle förknippa sängen med ett trevligt ställe. Allt enligt tipsen från Bvc Barbro. 

Felix genomskådade oss fort, visst kan han sitta i sängen och mysa lite. Men från det till att somna där är ett allt för stort steg. Och som vi alla vet, 6 månaders bebisar går sällan. 

Ikväll bar jag in babyskyddet och stoppade ner honom där. I bilen har han ju faktiskt somnat i det. 

Till en början skrek han bara. Men efter lite mat och närhet provade jag igen. 

Han somnade!

Sen vaknade han förstås efter tre minuter. 

Men segern är min, nu vet jag att han kan. 

För att söva honom igen vaggade Johan! lite på babyskyddet och nu hör vi små snarkningar därifrån. 

Skitkul

Pojkarna busar lite på morgonen i soffan. 

Felix la av en riktig brakare med innehåll och känner sig ganska nöjd. 

Johan önskar av hela sitt hjärta att han slipper byta just den blöjan... 

Det här med sömn

Att det ska vara svårt att få en bebis att sova. 

Det som är så skönt, det man behöver för att må bra och växa. 

Felix somnar helst med ett bröst i munnen och vill gärna ha det där hela natten. Samtidigt som han vill ligga ifred. Det är lite svårt att tillgodo se detta. 

Så vi försöker få honom att somna på annat vis nu. Det går så där. 

På dagarna kan han somna i vagnen, så länge den rör på sig. Då kan han demonstrativt vända bort huvudet och somna. Det är som att han är sårad över att han inte får någon mat i vagnen, så sårad att han inte ens vill titta på mig. 

Jag vill gärna lära honom att somna själv. I sin säng. Utan gråt.  Men det är nog att ta i lite mycket. 

Vi börjar sakta och provar om han kan somna här inne utan att äta. Igår kunde jag faktiskt vagga honom i famnen till sömns. Vilken vinst. Det gick. 

Ikväll provade vi igen. Gick inte alls. 

Felix blev pigg och nyfiken av att vara uppe i famnen. Satt jag i soffan, ville han bara äta. Så klart. 

Hos Johan kunde han sitta en stund, och jag trodde faktiskt att han skulle somna. Men han kom väl på sig själv att något var annorlunda. Så han började gråta hjärtskärande som han brukar göra hos Johan och jag fick amma igen. 

Men vi ger inte upp. 

Snart kommer han att somna själv. 

Eller så får jag önska mig ett par rejäla hängbröst. Då menar jag inte de vanliga, som hänger ner till magen. Utan ett par som jag kan rulla ner i spjälsängen medan jag sitter i köket och läser en tidning. 

Här sitter han och börjar bli lite trött den lilla sötnosen.